|
Valborgsmässoafton
2010
Alva
och Axel är först på plats. De sitter vid
långbordet och har ställt upp fat med snaskiga
kakor. Nu
kommer mamma Annelie med kaffe och tevatten och grillkol har hon
också med sig. Och Hubert kommer med en stor påse
kol. Han
sätter igång med att göra i ordning
grillarna . Nu
klockan 1800 har regnet upphört och vinden har
avtagit
så är man bara varmt klädd så
kommer
valborgsfirandet säkert att gå bra.
Från olika håll kommer nu små grupper av
folk. De
kommer från Nyestu, Norrestu, Perstu, Nissastu,
Västestu,
Adamstu, Söestu, Nydala, Kvarnen, Sjöanäs
och
Åäng. Man har gäster med sig och snart
är vi
nästan 50 personer här, småttingar i
barnvagn
medräknade. Man hälsar på varandra och
klappar om dem
man inte sett på länge.
-Vad har hänt sen sist?
- Hur har ni klarat vintern? -Är all ved huggen? -Klarade sig
kvarnen när allt vatten kom?
-Hur blir det med bygget av vindkraftssnurrorna här norr om
Piggaboda?
Mycket finns att prata om och man upptäcker att de som ju var
små hjälplösa babys förra
gången vi
sågs nu har blivit små livliga krabater som kommer
att
uppleva
sin
första valborg.
Sven åker skottkärra från
Västestu, tillsammans
med en kompis. De är väl påpälsade
och fnittrar
uppspelt över det äventyrliga
åksättet. Alla, i
synnerhet barnen, tittar spänt på den
jättehöga
kvisthögen. Kommer den att brinna, genomblöt som den
är
efter de senaste dagarnas regnande?
Många har kakor och bullar med sig och dessa dukas upp
längs
bordet. Bröd, öl och grillkorv finns ochså
i korgar och
kassar så här kommer ingen att svälta.
 
Christian
kommer med sin traktor med
ett stort schaktblad monterat
så att han kan hålla elden under
kontroll. Han och
Hubert har enats om från vilket håll vinden
blåser
och skvätter nu ut dieselolja över
kvisthögen.
Strax har de fått fart på elden. Det gick lite
trögt i
början eftersom högen är genomblöt
av allt
regnande. Risbröten är placerad på
högsta punkten
på Lindahls kulle, så när den nu brinner
med
meterlånga lågor och ryker och ångar
så är
det en mäktig syn.
Vi dricker kaffe och snaskar i oss bullar, vetebröd och kakor.
De
som bidragit med bakverk är de som verkligen kan
baka.
Maija Lindahls chokladrutor och sockerkaka är tex helt
fantastiska
och de och de andra gosakerna går snart åt.
 
 
 
 
Olle
i Nissastu har samlat
några sångkunniga omkring sig
och nu gör de tappra försök att
överrösta
eldens dånande. ”Sköna maj..”
och de andra
vårsångerna klingar. Ljudet och den stora
ansamlingen folk
uppe på backen har fått en grupp kossor att samlas
nere vid
Perstu. De följer uppmärksamt allt som
händer här
uppe: -Vad hittar dom på nu då?
Grillarna är färdiga att användas och man
bränner
korv och annan grillföda med stor iver.
Christian bökar ihop den brinnande högen med sin
traktor.
Oliver och Adam i Sjöanäs jämför
danska med svenska
tillsammans med Johanna och Simon från Nyestu och
Björn
från Västerstu.
-Mariehöne!? Vad kan det heta på svenska? Britta,
som varit
lärare, kommer med svaret:
- Jungfru Marie Nyckelpiga!
Det mörknar och det stora bålet har krymt till en
liten
glödande hög, Man står i små
grupper och samtalar
och en och annan öl slinker ner tillsammans med grillmaten.
Simon berättar att han skall åka till USA
för att spela
ishockey. Mikael i Bjurgården är i Tyskland och
jagar och
Christer i kvarnen är på väg hem
från Tyskland
men hinner nog inte hit i kväll. Jane berättar att
hon
förutom England bott i Japan. Jag erinrar mig att vid
midsommarfirandet i Piggaboda för några år
sedan var
det folk från bla Polen, Danmark, Tyskland, Ryssland, Gambia
och
England med runt majstången.
Där ser man. Även i det lilla Piggaboda
långt in i det
”mörkaste Småland” är
vi
internationella.
Annelie samlar ihop kakor, koppar och fat
och
grillarna släcks och man tar adjö av varandra och
försvinner i skymningen ,var och en hem till sitt. Kossorna
återgår till sitt betande och idisslande och
skogens djur
kan återta markerna.
|
