Återvänd till första sidan. |
Fattigromantik Torsten Elg, julen 1980 Högt över skogens furor hörs en
korp och
älgen trampar lugnt i lingonsnåren. Om man följer tätt i spåren, så
står man plötsligt vid ett gammalt torp. Där har den betat ifrån apelns
grenar och rullat
sig på källarens tak Vid
björken som reser rak högt
över ängens gräs och stenar. Tyst torpet vilar på sin grunda mur av gammal
grå granit och håller vakt mot skogen. Och eken vid
dess gavel, trogen, står
kvar sen hundra år och spelar lövens sång i moll och
dur. Ja, för första gången ner i
mossens mull. Klen
bärgning torparn fann men aldrig gull, och ofta
havren under skyfall dränktes. Men torpet timrades med furustockar, och stugan
ofta blev av ungar full. Och
torparfrun fick karda ull och väva
tyget själv till byxor, klänningar och rockar. Ty fattigt var det folk som bröt kring Nydala
den karga marken. Och kanske
blandades i mjölet barken, och tunn och
vattnig var nog kvällens gröt. Men ändå omkring torpet står
ett skimmer av
barndomslycka, dröm och sommardag. En doft drar
ut från stugans gamla timmer, en doft av romantik och livsbehag. |
|
|
© 2010 Peter Elg. Med ensamrätt.