Återvänd till första sidan.

Fattigromantik

Torsten Elg, julen 1980

 

Högt över skogens furor hörs en korp

och älgen trampar lugnt i lingonsnåren.

Om man följer tätt i spåren,

så står man plötsligt vid ett gammalt torp.

Där har den betat ifrån apelns grenar

och rullat sig på källarens tak

Vid björken som reser rak

högt över ängens gräs och stenar.

Tyst torpet vilar på sin grunda mur

av gammal grå granit och håller vakt mot skogen.

Och eken vid dess gavel, trogen,

står kvar sen hundra år och spelar lövens sång i moll och dur.

Ja, för första gången ner i mossens mull.

Klen bärgning torparn fann men aldrig gull,

och ofta havren under skyfall dränktes.

Men torpet timrades med furustockar,

och stugan ofta blev av ungar full.

Och torparfrun fick karda ull

och väva tyget själv till byxor, klänningar och rockar.

Ty fattigt var det folk som bröt

kring Nydala den karga marken.

Och kanske blandades i mjölet barken,

och tunn och vattnig var nog kvällens gröt.

Men ändå omkring torpet står ett skimmer

av barndomslycka, dröm och sommardag.

En doft drar ut från stugans gamla timmer, en doft av romantik och livsbehag.

 

torpet

 

 

 

 

vävuppsättning

Återvänd till första sidan.

 

 

© 2010 Peter Elg. Med ensamrätt.