|
.Några
händelser 2009.
Bilderna är "klickbara."
Efter en
tämligen mild vinter så kom då äntligen
våren. Mycket vatten som vanligt och nere vid kvarnen fick
Christer några oroliga dygn innan vattnet sjönk undan. Runt
Piggaboda blev vattnet stående på låglänta
ängar och skogspartier. Små bäckar tuffade till sig och
bredde ut sig i omgivningarna. Det brusade och väsnades här
och var i skogen, där man normalt bara knappt hör det svaga
porlandet.
Ger man sig ut i den översvämmade
skogen får man se upp. Eller bättre, man får se ner.
För bäst man vadar fram så trampar man ner i ett
hål och får sig i värsta fall ett ofrivilligt dopp.
 
Så kom vårblomningen. Allt
blommade, höll jag på att säga, men allt som kunde
blomma gjorde vad det kunde för att överträffa sin
omgivning. Hösnuva eller inte, man måste lukta på
syren och hägg. Och fruktträden. Den sena frosten, som kan
fördärva en senare fruktskörd, missade på
några dar.
Försommaren blev solig och det torkade
upp i markerna. Ja, det torkade upp så till den grad att det gick
ut varning i radion för skogsbrand. Brandkåren i Vislanda,
Alvesta och runt om i länet fick mycket att göra. I
Piggaboda hade vi två bränder. En liten som stoppades i tid.
Johnny hade svedjebränt på sitt hygge mellan
Piggabodavägen och Gölen. Han hade släckt ordentligt och
vakat på kvällenme, och allt var lugnt. Dan därpå
var vi flera som körde förbi och konstaterade att ingen
rök syntes. Men framåt eftermiddagen började det
blåsa varma vindar och någon liten glöd i någon
stubbe fick fart på elden. Brandmännen
kom snart och fick kontroll över läget. Några granar
fick stryk och Johnny var skakad. Någon brandman hade
sällskap med fru och barn och alla blev bjudna på läsk
och tilltugg.
Vid eldvakten nästa dag såg jag
att ödlor och smådjur redan hade etablerat sig på den
brända marken. Fjärilar och insekter vimsade runt och Johnny
och Hubert kunde någon tid senare plantera sina skogsplantor.
 
Värre var det vid Åäng. Ett
sällskap som bott över i sommarhuset vid Åäng hade
efter avslutad grillning slängt kolet i en sandlåda bakom
husen och sedan åkt därifrån. Eva och Thomas i
"Finidas kafé" var ej hemma.
Ingegerd i kvarnen hade känt
brandrök och bett Christer att undersöka. Och han
upptäckte att det brann våldsamt bakom husen och ner mot
västra Trehörningen. Brandbilar och polis var snabbt på
plats. Motorspruta monterades upp vid ån.
Smalslangar som används vid skogsbrand ringlade snart från
motorsprutan och sprutbilen. Polisen konstaterade att ingen var skadad
och spärrade vägen. De närmaste timmarna hade
brandmännen ett svettigt jobb att begränsa elden. Man
koncentrerade sig på att rädda husen och att hindra elden
från att komma över ån mot Piggaboda. Västra
Trehörningen fick vara det naturliga stoppet mot väster och
söderut fick elden ingen chans.
 
Här vid "Finidas kafé" fick man gäster men
Det gäller att inte bli svedd i ansiktet av den
kaféet var stängt.
intensiva hettan.
Flera gånger hoppade elden över ån. Sankt och
snårigt är det att ta sig fram.
De torra markerna gjorde att
valborgsmässobålet fick inställas. Vi träffades
ändå vid Nyestu till kaffe och en korv. Den glada
stämningen hade svårt att infinna sig. Vi tänkte alla
på Ingrid, i vars sällskap det alltid blev en trevlig
stämning. Men Ingrid gick helt oväntat bort i våras och
lämnade familjen och oss bybor i sorg.
Midsommar firades, med allt vad därtill
hör, på ängen nedanför Nyestu och den här
gången slapp vi mygg och knott i tältet med hjälp av
ultraljud och myggspiraler. Se där! Tekniken firar sina triumfer!
Så blev det åter fiskets dag
nere vid kvarnen. Alla bybor och deras vänner och folk från
fiskeföreningen hade fått sina arbetsuppgifter och allt kom
igång som om vi inte gjort någonting annat.
Men Åskguden Thor blandade sig i
leken denna gången. En blixt slog ner i transformatorn vid
kvarnen och kokplattor och lampor slocknade. Vattenpump och
fiskrök stannade. Men vadå? Ingegerd fixade eld i spisen
för kaffe, korv och fisksoppa. Vatten hämtades i
gårdsbrunnen och någon trollade fram ett bensindrivet
elverk. Sydkraft fick ett antal påringningar och så
småningom kom strömmen tillbaka.
Ett våldsamt skyfall, regn och hagel,
fyllde tälttaken på loppis- och korvstånd, men det kom
hela tiden fler besökare vandrande och åkande med
traktorvagnen. Musikanterna, bälgaskrynklarna, spelade, kaffe och
kakor åts och varm korv och fisksoppa, och de snaskiga
abborrsmörgåsarna tog slut. Utställningar
besöktes, det fiskades och tävlades.
 
Här var det korv och fisksoppa.
En utställning om Piggaboda
1945.
 
Grilla fisk och korv hör till.
Silversmide
Smeden Hubert tillverkar konstverk.
Sommaren
och höst passerade utan större åthävor. Perstu
håller man på att renovera och vid Adamstu har man byggt
ett modernt häststall. Från Sandviks stenbrott hörs
vardagar stenkrossmaskinen och ner till Kvarnen har besökare
kommit hela sommaren.
Metallskrot
och gammal taggtråd insamlades för borttransport.
Problemet med
att vattnet alltid rann över vägen vid kärret vid gamla
kyrkvägen blev åtgärdat. Här har man i många
år fått balansera på plankor för att komma
över. Och de som rider har riskerat att rida ner i de meterdjupa
hjulspår som skogsmaskiner åstadkommit på vägen.
Nu fick vi klartecken från markägaren att dika upp och
fylla på sten och grus. Inga-Maj Crona ställde upp med
vägtrummor och jag fick leka grävmaskinist. Nästa
år ska vi försöka fylla på med mer grus.
 
Gammal taggtråd funnen i skogen.
Gräverier i kärret vid
kyrkvägen.
Vid Finidas
kafé i Åäng har Eva och Thomas fått många
besökare som också letat fynd i loppiset. Även byborna
har lockats hit av hembakat och nybryggt kaffe. Från
kafeéts ovanvåning har man en älsklig utsikt
över två sjöar. Läget är också fint med
vandringsmöjligheter mot Piggaboda och Kvarnen eller åt
Kroksnäs. Man kan också ha kafeét som
utgångspunkt för cykelturer mot kanske Långhult,
Målaskog, Lönshult eller in i de djupa skogarna norr om
Piggaboda.
Så kom
en snöig vinter med frusna sjöar. Turisterna syntes ej mer
utan istället så kom rådjur, älgar och vildsvin
fram.
Motorsågarna
sjunger i skogen och räv och lokatt lämnar spår i
snön. Vi som de måste kämpa på i
vintermörkret och kan inte gå i ide som grävling och
igelkott. Men snart kommer våren med nya upplevelser och trevliga
stunder att se fram emot. Väl mött 2010.
Älgen.
|
