| Återvänd till första sidan. |
|
| Karbidkanonen Peter Elg minns 1947 Bertil har en ny idé. Vi ska bygga en karbidkanon. Bertil är liksom sin far Hjalmar konstruktör och uppfinnare. Hjalmar har en verkstad i bakre änden av affären. Här finns maskindelar, verktyg och allt som kan behövas till att bygga märkliga maskiner och reparera bilar och tändkulemotorer. Här rotar Bertil fram ett kraftigt järnrör, tjock som en falukorv och kanske en halvmeter långt. Efter en stund är rörets ena ände igenpluggat med en träplugg och ett hål på några millimeter borrat nån decimeter upp ovanför den pluggade änden. -Nu måste vi ha karbid! Karbid är ett grått, illaluktande pulver som vi använder i våra karbidlyktor: Man kan dela lyktans undre behållare och lägga i karbid. Efter det att man satt ihop behållaren och hällt vatten i den övre behållaren är lyktan klar att använda. Med en liten kran öppnar man för vattnet att droppa ned på karbiden. Då bildas gas som pyser ut ur några hål i brännarmunstycket. Så tänder man och lampan lyser starkt. Har man öppnat för för mycket vatten så bildas det för mycket gas och då skall överskottet komma ut genom en säkerhetsventil. Ofta blir den ventilen igensatt av den bubblande karbiden med den följd att gasen och karbidgeggan tränger ut i springor och otätheter. Och den gasen kan också ta eld. När det händer med vår kökslykta brukar mor slänga ut hela lyktan genom köksdörren. Där ute på backen får lampan skrämmas bäst den gitter. Nästa dag har den tystnat och kan göras ren och ges förnyat förtroende. -Vi hämtar lite karbid i Walfrids verkstad! Verkstaden ligger vid vägen mot Sandvik strax efter Adamstu ladugård. En bilverkstad, där Walfrid lagar sin stora taxibil. På taket av verkstan sitter en vindgenerator. Propellern har massor av blad och får mig att tänka på vindhjulen på bilder från Texas. Vindgeneratorn laddar batterier som står på en hylla i verkstan. Här finns tekniska grejer i massor! Verktyg och mätinstrument. Burkar med oljor och kemikalier. Kartonger fyllda med maskindelar. Det luktar spännande från verkstad och taxibilen. Vi provsitter bilen och lådan som Walfrid, som är kort till växten, sitter på för att nå upp när han kör bilen. Bredvid fotogendunken står en behållare med karbid. Här gräver vi upp en klump, lagom stor till vårt behov. Nu skall här provas. Vi monterar upp kanonen utanför affären på gårdsplanen till Perstu och väntar sedan på att brevbäraren Viktor skall komma. När han kommer öppnas affären och folk kommer för att höra senaste nytt och då kommer vi att få publik till vårt kanonprov!
Bertil och jag tillbringar resten av eftermiddagen på behörigt avstånd från Piggaboda och smyger först på kvällen försiktigt hem, han till Perstu och jag till V.Nydala. Vad som hände sen har jag glömt och det skall man ju göra med tråkiga minnen. |
| Återvänd till första sidan. | © 2010 Peter Elg. Med ensamrätt. |