Återvänd till första sidan.

  Berättad

Historier i kvarnkammaren.
  Avlyssnade av Älgen.
 Det sorlar, kvider, mumlar och tisslar. Ibland tror man sig höra fragment  av samtal och skratt.
  Att sitta här på tröskeln till kvarnkammaren och lyssna till alla ljuden, som hörs när vattnet
läcker  igenom dammluckan, det får tankarna att löpa.
Tiden backar några mansåldrar tillbaka………
 
…………Bakom oss inne i kvarnkammaren hörs det rytmiska mullret från kvarnstenarna. De
har fått arbeta varje dag nu under vintern och vatten finns det så det räcker. Det sitter flera män
därinne som spelar kort medan de väntar på sin tur att få malet. Någon, som kom långtifrån i går,
har fått sova över i kammaren och han är på livat humör, stärkt som han är av hemkokt dricka
som han köpt ute vid Kajebo på näset.
-Har ni hört hur pojkarna Samuel och Gunne i Åäng fick fart på folket under lördagsdansen?
Dom klättrade upp på taket och täppte till skorstenen så att det blev tjockt av rök därinne.
Å sen när man sprang ut så stod dom på taket över dörrhålet och slog så många dom kom åt
med påkar!
-Ja herre min je.. Va stryk dom fick.
-Ja, och nu skall dom till tings för slagsmål  på Vislanda marknad!
-Mycket skall man höra innan öronen trillar av..
  Nu kommer Aron från Brumsatorp fram till kvarnen. Han har klövjat två säckar över
hästryggen för det finns bara ridstig från Brumsatorp ner till Kyrkvägen och Piggaboda.
Han svänger hatten: -Det är många före mig ser jag. Och folk från Rydaholm kantänka.
-Har ni ingen kvarn där uppe?
-Jo, men Jakob här maler bättre och så skall en göra affär på en oxe i Adamstu. Sedan hade
jag tänkt ta vägen över isen till Målaskog, för där har jag släkt.
-De vete hunnan om isen bär nu. Den är lömsker vid denna tiden.
-Det har visst blivit mycket arbete till många i Målaskogsberg. Och han Björnsson har talat om
att öppna stenbrott i Nyestu marker.
-Sådan svart granit finns i Hökåsaberg och Sandvikaberg och Trappamoberget och i Glasberget
i Spånhult!
-Då får du jobb i smedjan med att härda borr. Och borra kan man ju lite till mans. För det är väl
handborrning som gäller?
Ansiktena där inne i haldunklet lyser upp vid tanken på stundande tider med reda pengar i näven
och trygg försörjning. Det är många småtorpare och backstugesittare som finns kvar i skogarna
runt Piggaboda och som inte har emigrerat till Amerika. Men många har det väldigt fattigt
fortfarande, trots vägarbeten och arbete vid järnvägsbolagen. Skogsarbete och dikesgrävning
och arbete på torvmossarna ger säsongsjobb medan uppodling av de steniga utmarkerna många
gånger lönar sig dåligt.
-Ja, tiderna blir bättre. Så svårt som det var när en var barn blir det nog aldrig mer!
-Nej, att slita med vedhuggning och knappt få betalt vill en sluta med.
-Han Petter till Munters hämtar ved från sin gamla stuga till att elda med. Snart finns inget kvar
av stugan.
-Är inte det en sådan där gammal ryggåsstuga?
-Det var det ja. Och han Peter Wieselgrens hus i Spånhult var ju också en ryggåsstuga innan
de byggde om och flyttade huset äver vägen.
-Det var många av husen här, innan de byggde på dom.
-Han Peters far hade ju en skvaltkvarn nere vid Remmabäck vid Borrasjön. Heren fick hjälpa far
sin med att lysa honom med tjärbloss när han malde. När han sedan skulle hem genom skogen
förbi Pockers Hie,  Rävabacken och Svanakällan så var han så rädd för troll och vettar att han
sprang allt vad han kunde. Det har jag hört att han själv berättat.
-När dom skulle fälla böllagranen i Pockers Hie så fann de flera hundra hål med trasor
inpluggade i  bottenstocken!
-Det vet en ju att om man har tandvärk så skall man ta några droppar blod på en tygalapp och
borra ett hål i trädet och stoppa in lappen.
-Det skall vara vid nymåne!
-De finns dom som tror att om nån trollat bort mjölket från kon så skall man klä av sig och ropa;
 ”så långt detta höres så är sanket mitt!”
-När fanjunkar Herman Svensson i Lönshult jagade neråt

Hjortsberga  marker så hörde han ett förskräckligt skrikande. Å på ett kalhygge på en stor sten
stog en käring, spritt naken, och skrek. -Så långt detta höres är sanket mitt! -Det är så rackaren
heller, sa fanjunkaren. Gå hem din lea trollpacka annars skjuter ja dig! Å så sköt han ett skott i
trätopparna. Då blev det fart i käringen. Hon sprang för livet!
Nu skrattades det högt i kvarnen, trots att man hört om denna händelse många gånger förut.
-Ja för hunnan. Men de finns mycket som man inte vet så mycket om.
Vitormen och
Bortbytingar och Näcken och Trollharen. Och jag har själv sett skogsfrun. Hon som går mellan Trehörningssjön och Gölen. Grann är hon, men dom säger att bakifrån är hon stygger,
utan rygg och grön! Och en får passa sig så att hon inte narrar med en ner i Gölen.
-Jonte i Bromån sköt trollharen vid stenröset mot Geramon. Han sköt den med en silverkula han
stöpt och så la han haren på spiselhällen över natten. På morgonen fanns det inget annat av haren
än två träpinnar som låg i kors!
…Det har mörknat utanför kvarnen och i kvarndammens svarta vatten speglar sig månen. Man
funderar nog lite till mans över att det vore bra att ha sällskap hem genom skogen….
-......

-Det är bäst att jag öppnar för vattnet så att inte dammen svämmar över.
  Det är Christer i kvarnen som står på kvarnbron och drar upp dammluckan några steg. Turbinen
börjar rotera och remmar över trähjul viner och sätter fart på generatorn. Långsamt tänds ljusen
i el-lyktorna utanför kvarnen. 
 Bilden av gubbarna med sina historier bleknar bort. De säregna ljuden från dammluckan har
ersatts av mullret av vattnet när det störtar ner mot turbinen.Vi är tillbaka i nutid.
-Göte var en av de första som skaffade TV här i byn, säger Christer. På kvällen gick han ut och
 satte igång generatorn och så kunde han gå in och titta på Hylands hörna. Ibland hände det att
bilden så småningom blev mindre och mindre. Å han fick sätta sig närmare och närmare för att
kunna se nåt! Det var vattnet som tog slut i dammen så att generatorn stoppade och det blev
svart i TV:n!
  Ja, tokiga historier hör till kvarnen. Nu som då.
-Vi får väl bryta upp innan trollen kommer?
 -Ja vi får gå hem, men vattnet kommer att rinna hela natten och hela året och så långt man kan
tänka. Och i bäckar och fall kommer det att berättas om tider som flytt. Man behöver bara
lyssna noga.




Återvänd till första sidan. © 2010 Peter Elg. Med ensamrätt.