|
|
| Årsmöte
den 13 mars i Piggaboda kvarn. Klicka på bilderna för att förstora dom. Piggabodafolket kommer gärna på en bit mat och trevligt sällskap. Varje tillfälle tas till vara. Den här gången är det årsmötet, som får oss att sluta upp. Ordföranden Lotta i Perstu styr mjukt och elegant igenom den formella delen med val och protokoll. Om detaljerna i besluten kan läsas i mötesprotokollet tids nog.   Den nye ägaren av Bjurgården, Göran, hälsas välkommen. Han har redan hunnit bekannta sig med sina närmaste grannar Kristina och Nicklas i Finidas.Vi hoppas att han kommer att trivas. Huset ligger ju fantastiskt vackert, och skogen som hör till har under en tidigare ägare, Erik Lindkvists tid, fått utmärkelse eftersom den var så välskött. Naturligtvis kommer hotet om den planerade vidkraften upp och vi oroar oss för hur turism och djurliv kommer att påverkas. Vi har insett att de undersökningar som genomförts av djur och fågelliv, inte har gjorts opartiskt. I de handlingar som gäller som beslutsunderlag för kommun och länsstyrelse nämns till exempel ingenting om de 10-tusentals vildgäss som höst och vår vilar på Borrasjön och Lillsjön. Hur sjöytan vissa dagar kan vara täckt på flera hektars yta av gäss. Men vi inser att vi inte kan ställa upp mot mäktiga kapitalintressen.   Vi får glömma våra sorger och bekymmer en stund nu. För smörgåstårta och andra gosaker väntar på att bearbetas. Och kaffe och te med kakor vankas det också! Det är varmt och skönt, ja gemytligt i kvarnatorpets stora kök. Genom fönsterna kan man se Tjurkens mörka vatten, där isen fortfarande delvis ligger kvar. Men den bär inte längre, får jag veta. Nu är det en sådan där mellantid då man varken kan fiska med båt eller från brygga eller genom att söka fiskeplatser genom att vandra på isen. Fiske, som ju är ett av de stora intressena, förutom jakten, här i trakten. Man får roa sig med skogsarbete och att se över hus och maskiner.   Ja, det finns mer som engagerar. Linodling och linbearbetning. Kan det vara nåt? Och arbetet med byns historia: Hur gick vägarna förr och vilka var det som levde här i alla torpen och gårdarna? Ingegärd har sammanställt en lång lista på saker som kan undersökas. Att söka sina och grannarnas rötter kan vara spännande. Och alla har vi ju upplevt att vi under nån skogsvandring plötsligt kommit till en gammal boplats eller kanske en tjärdal eller kolmila. En stenformation eller på annat sätt säregen plats som kanske är rester från järnåldern. Varggropar och andra fångstanordningar. Vad är det vi har hittat? Frågor som vill ha svar. I det moderna skogsbruket finns det ju stor risk att sådana spår och platser utplånas. Och när den äldre generationen går bort så finns det ingen mer där som kan berätta och informera.  Snart skall vi
åter träffas på ett byamöte och kan vi ta upp de
här frågorna igen. Till dess får man väl ta sig
en runda runt ägorna och försöka att erinra sig hur det
såg ut när man var barn. Och den där underliga grejen
som ligger på vinden skall jag kanske ta ner och titta
närmare på. Tack Ingegärd och Christer i kvarnen och
tack Lotta och Rolf i Perstu..................................... |
|
©
2015 Peter Elg. Med ensamrätt. |